ilperso.wordpress.com
XXXVI – I lejonets kula | il Perso
https://ilperso.wordpress.com/2011/08/12/xxxvi-i-lejonets-kula
En berättelse om ett rymdskepp och dess besättning i nådens år 2700. XXXVI – I lejonets kula. Ayesha fick äta frukost ensam, då Beatrice, Alma och Zahira redan verkade ha ätit. Det gick lika bra, då hon fick tid till att sitta och tjuvlyssna på samtalen runt henne. Tjänarna verkade utgå från att hon inte förstod nylatin något vidare och pratade fritt runt henne. Hon hörde om kärlek och svek, skvaller och spådomar, men det som fångade hennes uppmärksamhet var en grupp vakter. Ursäkta, ers nåd? Jag har ing...
ilperso.wordpress.com
XXVIII – Skall bland stammarna | il Perso
https://ilperso.wordpress.com/2010/06/06/xxviii-skall-bland-stammarna
En berättelse om ett rymdskepp och dess besättning i nådens år 2700. XXVIII Skall bland stammarna. Analytikerns öppna hand gestikulerade mot en amfora. Vinet var från en av finaste gårdarna i södra Elysium; det var otänkbart att Franscini skulle ha haft det i lager. Nej tack, mäster Bertuccio. Sili lyckades med att verka helt oberörd av analytikerns beteende. Ett glas vatten skulle däremot vara på plats. Denna information intresserar hertigen. Är ni vänlig att delge mig den? Analytikern satt orörlig, med...
ilperso.wordpress.com
XXXVII – ”De som livnär sig på ocker skall uppstå lika ostadiga på benen som den som Djävulen med sin beröring slagit med vansinne” | il Perso
https://ilperso.wordpress.com/2012/01/06/xxxvii-de-som-livnar-sig-pa-ocker-skall-uppsta-lika-ostadiga-pa-benen-som-den-som-djavulen-med-sin-beroring-slagit-med-vansinne
En berättelse om ett rymdskepp och dess besättning i nådens år 2700. XXXVII De som livnär sig på ocker skall uppstå lika ostadiga på benen som den som Djävulen med sin beröring slagit med vansinne. Tror du verkligen att det här kommer att gå vägen? Hennes far, Amadeus och kardinal Reinbach gick in i huset. Sili vände sig till Ibrahim: Ja. Ljuger du för mig? Kanske än viktigare: älskade han henne så mycket? Trodde han att det inte var något allvarligt? Sili log. Jag vill inte genera dig. Nämen, Sili, då.
ilperso.wordpress.com
XXIX – Snaran tätnar | il Perso
https://ilperso.wordpress.com/2010/12/09/xxix-snaran-tatnar
En berättelse om ett rymdskepp och dess besättning i nådens år 2700. Välkomna, sprakade den ena kyrrassiärens röst fram när den tog ett steg framåt. Ni måste lämna era vapen innan ni får träda in på godset. Ayesha gav sitt spjut till en livréklädd tjänare. De andra stod stilla. Ert svärd, fröken, sade kyrrassiären och pekade mot Silis höft. Jag är kapten av skeppet il Perso, sade Sili och höll fram sin kaptensring. Jag väntade mig ett passande välkomnande. Hans nåd hertigen ber er vänta på honom här....
ilperso.wordpress.com
XXXI – Deus ex machina | il Perso
https://ilperso.wordpress.com/2011/01/25/xxxi-deus-ex-machina
En berättelse om ett rymdskepp och dess besättning i nådens år 2700. XXXI Deus ex machina. Det var Ibrahim nyktra Ibrahim, som satt alldeles förstörd med ansiktet i händerna som först sade det som alla försökte att inte tänkta på: Vi kan inte lämna henne. Nej, det kan vi inte, sa Sili. Ermo bara nickade. Vi måste hjälpa dem på något sätt, fortsatte Sili. Bägge två. Ibrahim blickade ut genom fönstret. Har vi någon kontakt med dem? Det kanske kan hjälpa lite i alla fall. Då vet jag ingen. Ermo? Sili försök...
ilperso.wordpress.com
XXX – Tomrum | il Perso
https://ilperso.wordpress.com/2010/12/14/xxx-tomrum
En berättelse om ett rymdskepp och dess besättning i nådens år 2700. XXX – Tomrum. Sili nickade. Ayesha satte sig på sängen, och Sili bredvid henne. Det är några saker vi måste prata om, kapten. Ayesha pratade på arabiska; hon kunde inte riskera att inte göra sig förstådd. Just precis. Visste du om att det här skulle ske? Nej Jag är lika överraskad som er. Sili nickade. Är du säker på att du vill följa flickan? Du vet vad hertigen har planerat för henne. Du passar in bra här. Ayesha tog fram sin mest und...
ilperso.wordpress.com
XXXIV – Den Andra | il Perso
https://ilperso.wordpress.com/2011/03/15/xxxiv-den-andra
En berättelse om ett rymdskepp och dess besättning i nådens år 2700. Hon levde. Svetten sökte sig fram över hennes hud och hennes muskler mjuknade. Hon klarade inte av att tömma sitt sinne, och hennes tankar drogs bort från vad hon gjorde, till till Amelia, hertig de Montecchi och Ersilia. Hade il Perso verkligen lämnat dem? Om Ersilia tänkte låta Amelia giftas bort, vad skulle det då bli av Ayesha? Efter att ha brottat ner hertigen måste hon leva på lånad tid. Förlåt, sade han som log. Fortsätt. Ayesha ...
ilperso.wordpress.com
XXXII – Kuggar; alla är vi kuggar | il Perso
https://ilperso.wordpress.com/2011/03/13/xxxii-kuggar-alla-ar-vi-kuggar
En berättelse om ett rymdskepp och dess besättning i nådens år 2700. XXXII Kuggar; alla är vi kuggar. Som ni säkert förstår, fröken, sade hertig de Montecchi, är situationen inte för långt gången för att saker och ting ska kunna lösas. Jag vill inte vara oartig, ers nåd, sade Amelia, men er son är död. Betyder det ingenting? Hertigen verkade tveka innan han svarade: Han hade varit praktisk att ha inom kardinalskollegiet. De fortsatte i tystnad i några minuter, tills de nådde en bänk med utsikt över det s...
ilperso.wordpress.com
XXXV – Återseenden | il Perso
https://ilperso.wordpress.com/2011/03/20/xxxv-aterseenden
En berättelse om ett rymdskepp och dess besättning i nådens år 2700. XXXV – Återseenden. En slarvig silvergaffel skar i en porslinstallrik; ögonbryn höjdes i diskret ogillande. De satt längs ett långt matbord under matsalens välvda marmortak. I den bortre väggen ledde ett par glasdörrar ut till altanen ovanför trädgården. Sili såg runt på sin familj som allihopa, kusiner och barn, var samlade till middagen. Var det för att fira hennes besök? Gustavus log. Men bror, är inte det vad som redan sker? Att hör...
SOCIAL ENGAGEMENT